Renovering som lyfter och bevarar sekelskifteskaraktär

När Magnus och Madeleine Wiksten köpte sitt hundraåriga hus tänkte de först inte göra iordning någonting på huset. Med tiden började dock idéerna växa fram, med dem en vision.
– Vi tycker om det gamla och vi har ett starkt intresse för byggnadsvård, säger Magnus. Vi såg potentialen vad det skulle kunna bli.

Huset byggdes 1920 och genom hela renoveringen har Madeleine och Magnus velat bevara, och sedan renoveringar på 60-talet återskapa, husets sekelskifteskaraktär. Allt de gör ska passa in med huset, och utbyggnaden de gjort för att rymma badrum, hall och rum till en av sönerna har ritats med tanken att smälta in med det befintliga, att inte kännas som en påhängd ryggsäck.
– Det är svårt med gamla hus att få till en utbyggnad som passar in, menar Magnus och tillägger att tanken varit att när du kommer in ska det kännas som att utbyggnaden hör till huset, du ska inte kunna se att det är nybyggt.

Det går inte att säga annat än att de lyckats. När vi kliver in genom dörrarna som tillverkats i samma stil som de gamla ytterdörrarna – vilka nu används som badrumsdörr – får vi genast känslan av att ha kommit in i ett äldre hus. Till det bidrar det vackra tegelgolv av äldre tegelstenar som de fick tillsågade av ett företag i Malmö. Att lägga det tog sin tid men som Madeleine konstaterar:
– Det är 250 års garanti!

Invändigt har man byggt både badrum och kök, och man har gjort det platsbyggt helt från grunden. Man ville inte ha något modernt och vitt utan något personligt som passar in i huset. 
– Man blir lite idiotförklarad när man säger att man ska bygga eget badrum och kök, säger Magnus med ett skratt, det är inte så folk gör utan man köper färdigt.

Innan de påbörjade renoveringen fanns inget badrum och köket som inte hade renoverats sedan 60-talet var i stort behov av en uppgradering.
– När vi kom hit var det Kermitgrönt och rosa, det var katastrof.

I dag har ”katastrofen” blivit ett kök med lantlig sekelskifteskänsla. Kyl och diskmaskin har integrerats i inredningen, diskhon från Höganäs är återbruk från en gammal skola i Boden, bänkskivan av zink kom en plåtslagare och formade på plats. Längs ena väggen sitter en gammal vedspis.
– Vi gillar att återbruka och att ta tillvara, och det finns inget härligare på morgonen än att komma ner till en knastrande vedspis.

De har kommit drygt halvvägs i sin femårsplan för renoveringen, och även om en hel del återstår är de stora bitarna avklarade. Man har dragit avlopp, el och vatten, byggt kök och badrum, gjort i ordning murstocken, dragit golvvärme och lagt nya golv.
– När vi köpte det var det 60-tal, så jag är glad över att få fram det gamla sekelskiftesaktiga, även om det var mycket jobb att komma dit, säger Madeleine.

– Man har sin vision i huvudet, tillägger Magnus, och att få det att bli verklighet får ta sin lilla tid.

Text: Nicklas Remmegård. Foto: Caroline Solberg/Studio FloraRosea
Foton från förr: Privata