Helgtips v. 16

Det Àr fredag igen och ytterligare en hÀrlig helg stÄr för dörren. SjÀlvklart gör vi pÄ Mnytt vÄrt bÀsta för att bidra till helgkÀnslan med veckans helgtips.

FILM Tidigare i veckan visade SVT den klassiska spionfilmen Spionen som kom in frĂ„n kylan (1965) – givetvis baserad pĂ„ John le CarrĂ©-romanen med samma titel – som nattfilm. Orkade du inte sitta uppe och se den dĂ„ kan du istĂ€llet passa pĂ„ att se den pĂ„ play i helgen. Huvudrollen spelas av Richard Burton i vad som brukar anses som en av de allra bĂ€sta insatserna i den karriĂ€r som trots att han avled blott 58 Ă„r gammal blev lĂ„ng.

Spionen som kom in frÄn kylan gÄr att se i ytterligare en vecka, till och med 28 april.

KONST Edith Södergran Àr, med all rÀtt, en av det svenska sprÄkets mest Àlskade poeter. Mindre kÀnt Àr att den finlandssvenska modernisten ocksÄ var en duktig fotograf. Förra helgen öppnad Rackstadmuseet i Arvika utstÀllningen En annan Edith dÀr flera av hennes fotografier visas. UtstÀllningen Àr vÀl vÀrd ett besök, du har till 27 augusti pÄ dig.

TV Parallellt med premiĂ€ren av David Batras program Sov gott om sömnproblem rullar SVT Play nu ut Sov-tv. Det beskrivs som ”receptfria sömnpiller 1963-2014 som med fördel konsumeras under tĂ€cket med nattmössan pĂ„â€, kort sagt riktigt trĂ„kig tv som fĂ„r dig att somna. Det hela Ă€r givetvis skĂ€mtsamt menat, men det sĂ€ger Ă€ndĂ„ nĂ„got intressant om vad vi i dag betraktar som trĂ„kigt. HĂ€r finns debatter om valsystemet, inslag om Karin Boyes tonĂ„rsdiktning, fĂ„gelprogram. Det Ă€r svartvitt, lĂ„ngsamt och faktiskt inte ett dugg trĂ„kigt.

För mig vÀcker det snarare frÄgor kring nÀr vi började tycka att kunskap, mÀnniskor som vet vad de pratar om, bildning och tv som bÄde krÀver nÄgot av och vÄgar lita pÄ tittaren Àr trÄkigt? Varför Àr ett initierat meningsutbyte om konkurrens pÄ tv-marknaden att anse som trÄkigare Àn dagens hetsiga och Àrligt talat ofta ganska korkade tv-debatter som mest gÄr ut pÄ att skrika högst? Visst, det Àr inte sÀrskilt actionfyllt men de inslag som hÀr presenteras som trÄkiga Àr tv för vuxna, som fÄr Agenda att likna ett barnprogram i jÀmförelse. Man gÄr pÄ djupet, tar tittaren pÄ allvar och lÄter mÀnniskor som har kunskap tala till punkt. Det Àr tv för oss som tycker att den sentida inkarnationen av FrÄga Lund Àr alldeles för spexig.

Det finns en ironi i att det i den ovan nÀmnda debatten om konkurrens pÄ tv-marknaden frÄn tidigt 60-tal uttrycks farhÄgor om att konkurrerande tv-bolag snarare Àn mÄngfald och att olika behov tillgodoses ska leda till blott en jakt efter att maximera tittarantalet. Det skulle kunna argumenteras för att en sÄdan jakt efter tittare Àr en del i att den typen av lite lÄngsam tv som talar till intellektet snarare Àn kÀnslorna inte lÀngre görs.

Titta gÀrna pÄ Sov-tv, men inte för att det Àr trÄkigt (det Àr det inte) och fÄr dig att somna, utan för att det sÀger nÄgot om vÄr samtid. Det sÀger nÄgot om infantiliseringen av offentligheten, om hur förvÀntningarna pÄ publikens förkunskaper sjunkit. Varför har det blivit trÄkigt att pröva sina tankar och lÀra sig nÄgot?

Nicklas RemmegÄrd