100 år av folkkonjak

1922. Sverige folkomröstar om rusdrycksförbud, Tutankhamons grav upptäcks, Povel Ramel föds, och på Systembolaget lanseras Eau-de-vie.

Historien om Eau-de-vie börjar dock betydligt tidigare än så. Eva Lenneman, intendent på Spritmuseum, berättar att man redan på 1600-talet importerade vad som då kallade fransk brännvin. Det var gjort på druvor och ansågs som finare än det inhemska, spannmålsbaserade brännvinet.

När importen från mitten av 1800-talet ökade gick denna typ av destillerat vin under namnet konjak, vare sig de verkligen hade sitt ursprung i regionen Cognac eller inte. Här kan vara värt att flicka in att cognac är en skyddad ursprungsbeteckning, vilket innebär att enbart vindestillat från regionen Cognac får kallas så. Under den här tiden växte konjaken, i den breda betydelsen alla former av destillerat vin, i popularitet och groggar och toddies på konjak blev modedrycker.

Först 1919 beslutades att de franska reglerna skulle följas även här och att bara cognac fick kallas konjak. De så populära enklare vindestillaten behövde alltså byta namn. Vin & Spritcentralen, som hade monopol på import och tillverkning av spritdrycker, beslöt sig för att använda den beteckning som i Frankrike vid den tiden användes generellt om vindestillat: eau de vie. Det är alltså någonstans här det varumärke vi idag känner som Eau-de-vie har sitt ursprung.

– Namnbytet blev det lite diskussion om i pressen, säger Eva Lenneman, kunde svenskarna verkligen vänja sig vid detta nya namn?

Hon berättar att Svenska Dagbladet utlyste en tävling för att hitta ett mer begripligt och lättutalat namn, och bland tusentalet inkomna förslag fanns såväl det vitsiga akvabrun som Kajnok och Vinjak. De många kreativa förslagen vann dock inget gehör, utan drycken fick behålla sitt franskt klingande namn. 1922 lanserades således varumärket Eau-de-vie på Systembolaget, och har funnits på hyllorna sedan dess. Det befarat krångliga namnet till trots tog försäljningen rejäl fart de följande decennierna, och rekordåret 1952 såldes hela tio miljoner liter. ”Folkkonjaken” som den ibland kallades var relativt billig – i samma prisklass som brännvin -, vilket kanske kan förklara en del av populariteten, och den dracks i huvudsak som grogg (se bonus nedan för tips på klassiska Eau-de-vie-groggar).

Populariteten höll i sig fram till 60-talet då försäljningen gick ner till förmån för whisky och vin. 2021 låg försäljningen av hela gruppen Brandy, där Eau-de-vie ingår, på 137 406 liter. Långt ifrån glansdagarnas rekordnoteringar lever Eau-de-vie ännu kvar på såväl butikshyllorna som i folks medvetande. Sedan 2008, då statliga Vin & Sprit såldes ut, ägs och tillverkas Eau-de-vie av franska Pernod Ricard. Kanske kan man se det som att cirkeln tillbaka till 1600-talets import av fransk vinsprit därmed slöts.

– Idag tror jag försäljningen och drickandet av både cognac och eau-de-vie är ganska blygsam, säger Eva Lenneman, men eftersom Eau-de-Vie med sin klassiska etikett fortfarande finns i sortimentet så måste det ju finnas en del som fortfarande dricker den. Den verkar ju, i alla fall i nuläget, vara den enda brandyn som är tillverkad av druvor och inte frukt i bolagets sortiment.

BONUS: Tre svalkande Eau-de-vie-groggar att testa i sommar

1. Klassisk lättgrogg

Lättgroggen var under Brattsystemets tid det enda du fick beställa på krogen utan att samtidigt beställa mat. Max två lättgroggar per tillfälle som skulle serveras färdigblandade var för sig var regeln. Lättgroggen fick inte serveras vid bardisk*. Blanda 2,5 cl Eau-de-vie med minst 2 dl vichyvatten och känn historiens vingslag.

2. Asfalt

Snudd på legendarisk, vissa skulle säga ökänd, grogg i Lunds studentkretsar. Särskilt populär (eller i alla fall ofta drucken) bland de som engagerat sig i spex. Hasse Alfredson sägs ha uppskattat Asfalt. Eau-de-vie och cola i valfria proportioner.

3. Grosshandlargrogg

Eau-de-vie och sockerdricka, behöver inte vara krångligare än så.

*Lennart Nilsson skriver i en artikel i Forskning & Framsteg (2006) att det vid tiden ansågs depraverat att hänga vid bardisken, och om du som kvinna smuttade på en drink vid bardisken var det ett uppenbart tecken på att bjuda ut sig. Tiderna förändras.

Text: Nicklas Remmegård

Foto: Nicklas Remmegård, Spritmuseum, Pernod Ricard

Dela på Facebook

Twittra

E-post