17-18 november genomfördes Försvarsdagar i Karlskoga. Det var en möjlighet för politiken, Försvarsmakten, FMV och andra statliga aktörer att möta region- och lokalpolitiker och försvarsindustrin, med syftet att gemensamt skapa så bra förutsättningar som möjligt för försvarsindustrins tillväxt. Mnytt var på plats under första dagens inledning. Här följer en rapport från vår utsände.
”Mutear ni?”
Efter en för alla hemmajobbare välbekanta inledning när dagens konferencier Freddy Jönsson Hanberg anropar regeringskansliet dyker försvarsminister Peter Hultqvist (S) upp på storbildsskärmen på Mötesplats Alfred Nobel. Han inleder med att berätta om det osäkra säkerhetspolitiska läget. Att Ryssland utmanar Europa och USA, läget i Belarus, Ukraina. Slår fast att Ryssland är berett att bryta mot internationell rätt när det gynnar deras egna nationella intressen. Om det samarbeten Sverige har med andra länder, om den pågående utbyggnaden av försvaret.
Kanske hoppas en och annan att han ska nämna något om regeringsförhandlingarna. I så fall har man dock kommit fel. Här ska pratas försvarsindustri, och vi får oss istället en genomgång av försvarets nya materielförsörjningsstrategi till livs.
Finns en besvikelse hos de församlade över att ministern inte är på plats utan medverkar digitalt är det inget som märks. Först i pausen hörs ett och annat ”Synd att Peter inte kunde vara här, men kanske nästa gång”. Stämningen är sådan, gemytlig och familjär, på förnamnsbasis. Trots Freddy Jönsson Hanbergs, förlåt, Freddys uppmaning att alla ska prata med någon de inte känner när det är dags för kaffe verkar de flesta redan vara bekanta. Redan vid ankomst är det många välbekanta nickar, igenkännande leenden, hjärtliga hälsningar. ”Tjena Thomas!”, ”Hallå Caroline!”. I väntan på att programmet ska dra igång låter sorlet som en klassåterträff. ”Vad roligt att träffa dig, var är du nu för tiden?”. Där finns företrädare för kommuner, för regionen, chefer från näringslivet, åtminstone en universitetsrektor, en och annan uniform med guldglänsande axelklaffar; höjdare, skulle man kanske kunna kalla dem.
När står i entrén i väntan på att evenemanget ska börja passerar en dam förbi och frågar muntert om jag inte fick någon lunch, när jag med ett leende svarar att nej, det får man inte som press skrattar hon till och säger skämtsamt att ”nej, er kan man ju inte muta”. Först senare, när hon får ordet under en frågestund, inser jag att det var landshövdingen. Eller Maria, som hon tilltalas här.
Hultqvist avslutar med att betona vikten av samverkan mellan det offentliga och industrin innan han tackar för sig och kliver ur bild. Får en rungande applåd av alla utom oss på mediebänken. Applådera en makthavare? Det vore en journalist lika främmande som det vore salig Jan Myrdal att medge att han haft fel.
Som det verkar ivrig att få delta försöker försvarsutskottets ordförande Pål Jonson (M) ansluta sig till mötet redan mitt i Hultqvists anförande, men får snällt vänta på sin tur. När han väl kopplas på visar han sig vara överens med ministern om ganska mycket. Rentav förvånande mycket i en tid då politiken beskrivs som alltmer polariserad. Han kallar pandemin ett formidabelt stresstest för samhällets beredskap och försvarsförmåga, pratar även han om Rysslands militära upprustning och att de inte drar sig för att rita om gränser med militärt våld. Många nickar instämmande, det här är inget forum för att ifrågasätta hur stort det ryska hotet mot västvärlden faktiskt är.
– De svenska försvarsföretagen är en del av vår försvarsförmåga, säger han och påpekar att inget annat land i samma storlek med den förmåga Sverige har. Ett uttalande som vinner gillande i salen.
Visst kommer Jonson med lite vag kritik om att pandemiberedskapen inte var tillräckligt god och nämner ett par förändringar hans parti skulle vilja göra, medan Hultqvist å sin sida lyfter fram de satsningar han menar regeringen gjort och hur försvaret nu växer, men mer partipolitik än så blir det inte från någon av dem. I en tid då partiledardebatterna blir allt mer enfaldiga känns det på det hela taget uppfriskande att höra två rikspolitiker prata om något annat än invandring, gängkriminalitet och politiskt spel. Det kanske fler politiker borde prova lite oftare?
En ändring i programmet blir det när chefen för MUST fått förhinder med kort varsel, och hennes rådgivare Per Thunholm får rycka in i hennes ställe. Han gör en kort dragning av säkerhetsläget i närområdet och de hot som kan finnas mot Sverige. I korthet: Ryssland, Kina, cyberangrepp, ökad komplexitet.
För den som tänker sig rådgivaren till chefen för underrättelsetjänsten som någon hämtad ur en roman av John Le Carré torde föredraget vara en besvikelse. Inga kodnamn eller murriga tweedkostymer så långt ögat når, bara en helt vanlig tjänsteman som på det typiskt statstjänstemannaaktigt småtorra viset pratar utifrån ett väl förberett manus. Men vem vet, kanske döljer sig en Saul Berenson bakom den alldagliga ytan? Jag bestämmer mig för att välja att tro att han åtminstone röker pipa till vardags.
Strax därefter kliver BAE Systems Bofors VD Lena Gillström och Görgen Johansson, affärsområdeschef på Saab Dynamics, upp på scenen. Kanske hjälpta av att det strax innan deklarerats ett par minuters bensträckare och släppts in lite luft i rummet håller de passets piggaste föredrag då de berättar om sina respektive företag, sitt samarbete och Karlskogas roll för försvarsindustrin. De presenterar också sin ”önskelista” till politiken för att industrin ska kunna fortsätta utvecklas.
När vi lite senare får en kort pratstund med Görgen och Lena tycker de att dagen varit givande så långt, och lyfter fram dialogen som den stora nyttan med den här typen av event. Lena pratar om AB Sverige, vad vi som land kan åstadkomma när vi arbetar tillsammans och hjälps åt.
När det bryts för kaffe är också den del av dagen som är öppen för pressen över. När vi kommer ut har den grå dagern bytts mot skymning. Efter några timmars stillasittande i den välfyllda mötessalen är den svalkande novemberluften välkommen omväxling.
Där inne väntar ännu ett pass med föredrag på deltagarna innan dagen avslutas med middag på Bofors Hotell. Kanske kommer det finnas ett och annat par röda ögon i publiken när programmet fortsättet på torsdag morgon.
Text och foto: Nicklas Remmegård