mnytt.se Mäklarnytt och Motornytt
Den här veckan bjuder fredagstipsen på en tv-sänd föreställning du inte vill missa och ett gäng klassiska skräckfilmer, och så blir vi en smula nostalgiska när två 00-talsfavoriter släpper ny musik nästan samtidigt.
TV/TEATER Lördag 6/11 visar SVT Dramatenföreställningen Liv Strömquist tänker på sig själv, uppföljaren till succéföreställningen Liv Strömquist tänker på dig! Uppföljaren är inspirerad av Liv Strömquists seriealbum Den rödaste rosen slår ut och kretsar kring ämnen som kärlek och val och sökande efter en partner, om romantiken i en tid där vi ser oss själva som konsumenter. Eller ”en humoristisk betraktelse över den komplicerade jakten på den rätta” som Dramaten själva beskriver föreställningen. Både bisarra och vardagsnära scener utlovas i en förställning som om den är bara hälften så bra och rolig som föregångaren kommer vara det bästa och roligaste du sett i år. Måstetittning!
Liv Strömquist tänker på sig själv sänds på SVT2 nu på lördag 6 november, och finns på SVT Play.
MUSIK Runt 2007-2008 kändes det ett tag som att alla svenska artister plötsligt skulle börja sjunga på svenska. Två av de mest lyckade exemplen var Annika Norlin som just 2007 släppte sitt första album under namnet Säkert! efter att ett par år tidigare debuterat på engelska som Hello Saferide, och Markus Krunegård som efter flera åtminstone i indiekretsar framgångsrika album med Laakso släppte sitt första soloalbum Markusevangeliet våren 2008.
Jag var ett par år över 20 och älskade båda albumen djupt. Låtar som Vi kommer att dö samtidigt; Allt som är ditt; Jag är en vampyr; Ibland gör man rätt, ibland gör man fel; Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp och Ditt kvarter är och kommer alltid vara odödliga klassiker i min bok. Ett soundtrack till åren då man gick från ungdom till vuxen, levde studentliv och på sant, ungdomligt sturm und drang-manér bar hjärtat utanpå kroppen. Annika och Markus var indieadel, två av de klarast lysande stjärnorna vid sidan av supernovor som Håkan Hellström och Kent. 2007-2008 fanns det få artister som betydde lika mycket. I låten Det kommer bara leda till nåt ont (som jag för övrigt kommer på mig själv att nynna på så fort jag köper en folköl eller promenerar genom en skog) på första Säkert!-plattan sjöng de rentav duett.
Som av en händelse släpper de nu ny musik nästan samtidigt. Annika Norlin släppte två nya låtar, en svenska och en på engelska, förra helgen. För första gången under eget namn. I dag släpper Markus Krunegård sitt nya album Kemtvätten.
Av Annikas båda låtar är det framförallt den svenskspråkiga Pengar som fäst. En vacker visa om det den heter, om att inte ha dem och om de som har dem, om hur bara den som har dem kan säga att de inte betyder något. En sång om ojämlikhet, en lågmäld protest, om att drömma. Allra, allra finast är liveversionen som finns på youtube.
För Markus är Kemtvätten årets andra albumsläpp efter vårens TUTTI FRUTTI från lokalen under sushin. Den senare var första plattan på tre år under eget namn och kändes som lite av en kreativ nytändning för Norrköpingssonen. De smakbitar som hörts av nya skivan – framförallt singeln med samma namn som albumet – tyder på att formtoppen håller i sig, och en första lyssning ger vid handen att det intrycket stämmer. Jämfört med föregångaren känns flera av låtarna lite mer lösa i kanten och mindre direkta, men här finns en nerv och lekfullhet som inte riktigt funnits sedan de tidiga plattorna. Det är en artist som är bekväm i sitt uttryck, som tänjer på gränserna för att hitta vägar framåt utan att förlora sin särart. Singlarna Kemtvätten och Hela halva mig är en rökare som kommer bli livefavorit och en hudlös ballad, Stjärnor i trottoaren känns som en låt som man går och nynnar på, Det är synd om mänskorna ytterligare en fin pianoballad. Inledande Rocking in a free world är inte en Neil Youg-cover men väl en ruffig rocklåt, medan avslutande nära tio minuter långa bjuder på gitarrmattor som påminner om Kent i höjd med Isola. Allt som allt en skiva du gör bäst i att ge en lyssning eller två.
Annika och Markus. Krunegård och Norlin. Ny musik från båda med bara en veckans mellanrum. Mitt 00-talsjag kan inte sluta fånle.
FILM Såhär till halloween- och allhelgonatider har SVT Play laddat upp med ett knippe mer eller mindre klassiska b-skräckisar från den svartvita eran. Ingen av dem särskilt läskig eller otäck med nutida mått mätt, men alla likväl mycket sevärda. The Sadist har vi nämnt förut här i helgtipsen, likaså franska De djävulska (som i och för sig inte riktigt kan räknas som b-film). The Night of The Living Dead behöver knappast någon närmare presentation. Där finns också spökhusrysaren Skriet vid midnatt med Vincent Price, och 30-talaren Mänskligt villebråd, den senare faktiskt inspelad med samma kulisser som 1933 års King Kong. Min favorit i urvalet är dock A bucket of blood. Lika mycket en thrillerartad rysare som en satir över 50-talet beatnikkultur och den moderna konstvärlden.
Walter är diskplockare på The Yellow Door Cafe, ett tillhåll för beatniks och konstnärer, ett gäng Walter gärna vill bli en del av. Vid sidan av caféjobbet försöker han sig föga framgångsrikt på en bana som skulptör. En kväll råkar han av misstag döda grannens katt i ett försök att få ut den från väggen där den av på något vis fastnat. När han täcker den döda katten i lera blir det hans biljett in i den konstnärliga krets han så länge drömt om att tillhöra. Snart börjar han gå längre och längre för att behålla sin nyvunna position…
Nicklas Remmegård
