Övergående uppfinning med tidlöst skimmer

Remington, Olivetti, Underwood, Royal, Adler, Halda. Än i dag klingar namnen bekant. Kanske hör du rentav ljudet: knatter, knatter, knatter, pling!

Journalisten som med hatten på och en nedrökt cigg i mungipan som frenetiskt knackar ner sitt scoop före deadline, författaren som sent om natten sitter med sitt rödvinsglas i skenet av levande ljus, sekreteraren som med hisnande hastighet renskriver ett dikterat brev. Tangenternas knatter, plinget när det är dags att byta rad. Trots att den så gott som helt fallit ur bruk till förmån för datorer och ordbehandlare bär skrivmaskinen ännu på ett romantiskt skimmer.

Det vi idag ser som typiska skrivmaskiner från 40-talet och framåt är inte särskilt dyra, undantaget något fåtal modeller av speciella designers. Det innebär dock att det för den som är intresserad kan gå relativt fort att starta en samling utan att det behöver vara en jätteinvestering. Även för den som tycker att en skrivmaskin har ett dekorativt värde och skulle göra sig bra i sommartorpet finns många fina maskiner att hitta på såväl auktioner som loppisar.

– Modeller från 40-, 50-, 60-, 70-tal kostar i stort sett ingenting, de går att få för en hundring eller två, säger Peter Pluntky, expert på tekniska antikviteter, till Mnytt.

Han menar att det finns gott om skrivmaskiner, och att det är vad han kallar primörerna som tilldrar sig intresse från samlarna. Tidiga och udda modeller, där det experimenterats med konstruktion och design. Då kan de å andra sidan bli väldigt dyra.

– I början experimenterade man mycket, de tidiga modellerna varierar väldigt i utseende och funktion. Samlar man på skrivmaskiner kan man få många olika typer.

Allra mest eftertraktad av samlarna är den så kallade skrivkulan, konstruerad av dansken Rasmus Maling-Hansen i mitten av 1800-talet. Den tillverkades i bara 150 exemplar, och så vitt känt finns omkring 40-50 bevarade. I dag går den för 700-800 000 på auktion enligt Peter Pluntky, ibland både uppåt och över miljonen.

– Det är den heliga graalen av skrivmaskiner.

Skrivkulan, skrivmaskinernas heliga graal

Några år efter skrivkulan lanserade Remington en lite mer praktisk modell, som åtminstone till det yttre så smått påminner om skrivmaskinen så som vi känner den idag. Det var bland annat den första skrivmaskin som hade den så kallade QWERTY-layouten på tangentbordet, vilken med en del mindre justeringar är standard på tangentbord än i våra dagar. Även denna skivmaskin är ovanlig och eftertraktad.

Därefter tog utvecklingen fart och med tiden kom varianter i olika varianter och system med färgband och färgkuddar, stora skrivmaskiner, små skrivmaskiner, portabla modeller, barnvarianter. I början var experimentlustan stor och det tog ett tag innan skrivmaskinen så som vi känner den idag standardiserades.

– Man förvånas när man ser alla dessa konstiga försök, säger Peter Pluntky.

Utöver tidiga och ovanliga modeller är skrivmaskiner som sagt inte särskilt dyra. De går som regel för någon eller några hundralappar på nätauktion, få över 500. Även så till synes udda (och i ärlighetens namn ganska bökiga) tingest som en Mignon från början av 1900-talet går som i de flesta fall för några få hundralappar, även om enstaka exemplar stuckit iväg betydligt högre. I det senare fallet som regel exemplar i ovanligare färg eller liknande.

Undantagen är maskiner som även för det otränade ögat som regel skiljer sig en hel del från den gängse uppfattningen om hur en skrivmaskin ser ut och fungerar. Även här pratar vi dock bara i undantagsfall om astronomiska summor. Vid en koll av nyligen genomförda auktioner hittar vi en fickskrivmaskin som gått för 12 500 kronor och några maskiner som gått för ett antal tusenlappar. Därefter sjunker priserna fort och är strax nere på runt tusenlappen, kort därefter betydligt lägre än så.

Fickskrivmaskin av märket KARLI, såld för 12 500 hos Auktionsverket Engelholm

Det ekonomiska värdet är dock inte allt. Peter Pluntky understryker att skrivmaskiner, liksom tekniska antikviteter i stort, har ett högt dekorativt värde.

– Man behöver inte ha konstruerade konstverk, säger han, man kan ha en skrivmaskin eller trattgrammofon istället. Eller en cykel. En höghjuling byggdes inte för att vara vacker, den blev det ändå.

– Det som är kul med skrivmaskinen är att det är en övergående uppfinning, den blev inte mycket mer än 100 år.

Han berättar dock att det sker en viss nytillverkning, framförallt på platser med mindre pålitlig elförsörjning, och att en del säkerhetstjänster ännu använder skrivmaskin för vissa känsliga dokument.

– Ur säkerhetssynpunkt är skrivmaskinen inte så dum. Den går inte att hacka, och även om internet brakar ihop funkar alltid en skrivmaskin.

Han skrattar till.

– I Om kriget kommer står att man ska ha konserver hemma, kanske borde det stå att man ska ha en skrivmaskin också.

Text: Nicklas Remmegård

Foto: Respektive auktionshus via Auctionet.com, Wikimedia Commons, Nicklas Remmegård