Klassisk vÀrmekÀlla som hÄller Àn

Kakelugnen sÄ som vi kÀnner den Àr resultatet av en energikris. Under 1700-talet rÄdde brist pÄ ved i Sverige, och effektivare metoder för uppvÀrmning behövdes. Vintern 1767 fattade rikets rÄd (den tidens regering) beslutet att ge arkitekten Cronstedt och militÀren Wrede i uppdrag att ta fram en energisnÄlare eldstad för uppvÀrmning av hushÄllen.

NÄgra mÄnader senare presenterades en kakelugn som istÀllet för att leda de heta rökgaserna rakt ut genom skorstenen höll kvar vÀrmen i konstruktionen tack vare ett snillrikt system av rökkanaler. Detta innebar att ta vara pÄ mer av energin i veden och dÀrmed behövde mindre ved för uppvÀrmningen. Cronstedts och Wredes kakelugn blev en succé och kakelugnen var under lÄng tid den dominerande vÀrmekÀllan i hemmen, men i takt med att elektricitet och centralvÀrme byggdes ut minskade dess betydelse.

MÄnga kakelugnar revs dÄ ut, men kakelugnen har ÀndÄ levt vidare, om Àn kanske mer för gemyt eller för att bevara ett rums karaktÀr Àn för uppvÀrmning. PÄ senare Är har det dock skett ett uppsving för kakelugnen Àven som vÀrmekÀlla.
Moderna kakelugnar Àr Àn idag byggda enligt Cronstedts och Wredes grundkonstruktion. Genom utveckling av exempelvis material och olika tekniska lösningar har dock ugnarna blivit Ànnu mer effektiva. En av de större tillverkarna av kakelugnar utlovar en verkningsgrad pÄ Ànda upp till 92%, och mÄnga ugnar Àr utrustade med flÀktar för bÀttre vÀrmespridning. Idag finns ocksÄ sÄ kallade vattenmantlade kakelugnar som gÄr att koppla till husets befintliga vÀrmesystem för att exempelvis vÀrma upp element eller duschvattnet.
Kakelugnens utseende har vÀxlat i takt med modets skiftningar. Idag gÄr den att fÄ i praktiskt taget vilken fÀrg eller form som helst, men pÄfallande mÄnga av ugnarna pÄ marknaden Àr byggda i den vita jugendstil som kommit att utgöra sinnebilden för den mysigt gammaldags kakelugnen.

Text: Nicklas RemmegÄrd