Idyll och gemenskap i Brickegårdens koloniområde

Det pittoreska koloniområdet i Brickegården är för många ett andningshål i vardagen, en möjlighet att komma ut i friska luften, påta i jorden och träffa människor. Mnytt har besökt området för att prata med några av dess invånare och se vad som egentligen är bäst med att ha en kolonistuga.

– Det är ett paradis för oss pensionärer, säger Anneli Höijer som vi pratar med när hon påtar i rabatterna utanför sin stuga på området, särskilt nu i corona-tider när man annars inte får gå ut.
Grannen Ingalill Melin instämmer, det är härligt att kunna odla, vara ute och att ha någonstans att åka till, tycker hon.
Hon berättar också att det på senare tid är många yngre som skaffat en stuga i området, det har blivit trendigt att odla.

• 

• 

• 

Lite längre bort på området träffar vi Siv Berglund, som berättar att hon haft sin stuga sedan 2002, och lyfter fram hur härligt det är att det finns något sådant här, att kunna ha växter och uteliv när man bor i lägenhet. Hon odlar både blommor, buskar och bär, men blommorna är nummer ett, menar hon. Fast alla är inte lika galna i blommor som jag, säger hon skrattande, medan hennes två hundar nyfiket hälsar på Mnytts utsände.
Många i området har katter och hundar, och Ingalill Melin tycker att möjligheten att ta med sitt husdjur är en stor fördel.

• 

• 

• 

• 

Även Ingalill och Anneli odlar mycket blommor, men också annat såsom potatis och lök, och även fruktträd.
– Här är områdets finaste äppelträd, visar Anneli och beklagar att det vid vårt besök ännu inte hunnit börja blomma. Juni och juli är finast tycker hon, med alla blommor och färger.
De nämner alla tre den sociala aspekten och den goda sammanhållningen som en av fördelarna med att ha en kolonistuga.
– Det är så bra gemenskap i området, menar Anneli Höijer, alla ställer upp för varandra, och hon får medhåll av Ingalill.
Den hjärtliga stämningen går nästan att ta på, och när en tjej med hund kommer gående längs vägen får hon genast glada tillrop om hur fin hunden är. En stund senare försöker vi få Sivs hundar att posera framför kameran, men att undersöka kameran och leka med fotografen verkar roligare än att sitta still på bild.
– Det är en idyll det här, säger Anneli. Det är lätt att instämma.

• 

• 

Text & foto: Nicklas Remmegård