– StavgĂ„ng Ă€r perfekt i alla Ă„ldrar. Genom stavarna fĂ„r man upp pulsen och blir snabbare svettig, men det gĂ€ller att anvĂ€nda dem rĂ€tt, sĂ€ger Urho.

Urho Kekkonen: TrÀning ger ett starkt psyke

Ӏr man fysiskt stark sĂ„ blir man psykiskt stark”.
Den devisen har finske Urho Kekkonen levt efter sedan han som 18-Äring kom till Sverige och fick jobb i smedjan pÄ Bofors.

Redan som tioÄring placerades han pÄ uppfostringsanstalt i Finland av sin alkoholiserade far. Han berÀttar att misshandel av förestÄndaren och mobbing av de Àldre killarna var vardag. Den tuffa uppvÀxten har satt spÄr, men ocksÄ gett honom en vilja av stÄl och starka principer som han har burit med sig genom livet.
– VĂ„r förestĂ„ndare trodde att man blev lydigare efter varje risbastu, ungdomarna skulle underkasta sig kommunisternas principer, sĂ€ger Urho, som har en helt annan princip; att försvara den verkliga friheten.
– DĂ€rför har jag varit i hemvĂ€rnet i 45 Ă„r, sĂ€ger Urho, som ocksĂ„ jobbat mycket med bevakningshundar som han bĂ„de trĂ€nat och tĂ€vlat med.

De första Ären pÄ uppfostringsanstalten var allra vÀrst. Som femtonÄring fick han byta ungdomshem och kom med i ett timmermansgÀng. DÀr fick han lÀra sig hantverksyrket, men ocksÄ börja trÀna i en skidgrupp. SjÀlvklart fick alla grabbarna tÀlja sina egna skidstavar av gran. Redan som 18-Äring, nÀr han fick lÀmna uppfostringsanstalten, reste Urho till Sverige med sin Àldre bror för första gÄngen. De lyckades skrapa ihop pengar till en fÀrjebiljett och liftade sedan till VÀrmland dÀr brodern varit krigsbarn.
NĂ„gra dagar senare var bĂ„de arbete och bostad ordnat – och fram till första lönen fick bröderna handla pĂ„ kredit.
– Det var min lyckligaste tid i livet. Plötsligt hade jag trygghet, jobb, bostad och mat, berĂ€ttar Urho.
Efter ett Ärs militÀrtjÀnstgöring i Finland ÄtervÀnde han till Sverige, fick Äterigen jobb pÄ Bofors och kunde planera för framtiden. Att leta upp en idrottsförening, börja trÀna och kanske tÀvla var ett av hans första mÄl nÀr arbete och bostad var ordnat.
– Äntligen kunde jag börja leva som en fri mĂ€nniska. Jag bestĂ€mde mig för att skaffa riktiga vĂ€nner och att aldrig berĂ€tta för nĂ„gon om mitt helvete i Finland, sĂ€ger han.

FK Bofors blev hans hemmaklubb och dÀr satsade han pÄ friidrott med bland annat löpning och spjutkastning. Han har ocksÄ Äkt minst 15 Vasalopp varav tolv under eget namn och nÄgra genom att hoppa in för andra som blivit sjuka.
1966 satte han nytt vÀrmlÀndskt rekord i spjut med 65,87 meter och han har sammanlagt tagit Ätta DM-titlar; fem i spjut, tvÄ i tiokamp och en i femkamp.
– Det Ă€r nĂ„got speciellt med spjut. Det heter ju spjutkastning, men egentligen slungas spjutet ivĂ€g och nĂ€r allt stĂ€mmer Ă€r det en vĂ€ldigt skön kĂ€nsla, sĂ€ger han.

Hemma i huset utanför Karlskoga har han buntar av trÀningsdagböcker dÀr man kan följa bÄde vÀder och trÀningsmÀngd under Ärets alla dagar. De allra flesta dagar har innehÄllit trÀning i nÄgon form.
Numera, som 82-Äring, Àr stavgÄng den dominerande trÀningsinsatsen.
– StavgĂ„ng Ă€r perfekt i alla Ă„ldrar. Genom stavarna fĂ„r man upp pulsen och blir snabbare svettig, men det gĂ€ller att anvĂ€nda dem rĂ€tt, sĂ€ger han.
Armarna ska vara i 45 grader och stavarna ska anvÀndas för att skjuta kroppen framÄt ordentligt, dÄ fÄr man ut maximal effekt menar Urho.
StyrketrĂ€ning har ocksĂ„ varit viktigt under hans idrottskarriĂ€r, men han har jobbat för att fĂ„ uthĂ„lliga muskler – inte stora muskler.

– För att fĂ„ uthĂ„lliga muskler ska man trĂ€na med lite lĂ€ttare vikter, sĂ„ lĂ€tta att man orkar göra samma rörelse 30 gĂ„nger, sĂ€ger Urho, som flera gĂ„nger Ă„terkommer till det faktum att rökning och alkohol förstör kroppen och gör trĂ€ningen mindre verkningsfull.

– Jag Ă€r sĂ„ glad att jag varken rökt eller druckit alkohol under mitt liv, sĂ€ger Urho, som ocksĂ„ kan tacka den nyktra instĂ€llningen för hustrun Florence. Det var nĂ€mligen nĂ€r han som nykter chaufför skjutsade sina arbetskamrater till dans pĂ„ Kupolen i Karlskoga som lyckan slog till. Idag kan de se tillbaka pĂ„ över 60 Ă„r tillsammans.
– NyĂ„rsafton 1959 glömmer jag aldrig. Vi gifte oss i maj 1960 och har hĂ„llit ihop sedan dess. Vi har bĂ„de barn, barnbarn och barnbarnsbarn tillsammans, sĂ€ger han.

Urho kan idag se tillbaka pÄ ett aktivt liv dÀr idrotten spelat stor roll och varit en stor orsak till vÀlbefinnande och styrka. Han utbildade sig ocksÄ till specialinstruktör, trÀnare och domare via Svenska Friidrottsförbundet. Genom detta har han fÄtt föra sina kunskaper och sin inspiration vidare till yngre generationer.
– Dagens ungdomar mĂ„ste hitta motivation och ta mer egna initiativ. TrĂ€ning kan ge helt nya dimensioner i livet, men det viktiga Ă€r att aldrig ge upp nĂ€r det kĂ€nns tungt. Man ska inte vara rĂ€dd för motstĂ„nd för det Ă€r inte i medvind utan i motvind som en drake stiger, sĂ€ger Urho, som bland annat anvĂ€nt den styrka han fĂ„tt genom idrotten för att driva eget företag i husvagnsbranschen och för att hjĂ€lpa andra fram inom idrotten.

En bok om Urhos liv, fr.o.m 1947 t.o.m 2020 kommer ut under vÄren 2020.

Text & foto: Eva Wiklund