Senaste nytt

Chans att flytta in i Kristinehamns gamla badhus

Vem vill inte ha ett eget litet badhus. Nu finns chansen i Kristinehamn där gamla badhuset på Fabriksgatan är ute till försäljning. Det är en anrik byggnad med en historia som börjar 1823.

Förr i tiden ansågs det som både skadligt och omoraliskt att bada. Sveriges befolkning doftade inte av nyponros direkt på den tiden. I finare kretsar doldes dofterna av välluktande oljor och parfymer. På kontinenten utvecklades dock en vana att bada och samtidigt spred sig den fruktade koleran. I första hand drabbades de fattiga som hade dåliga hygieniska vanor.
Under årens lopp med allt fler som avled i koleran spreds insikten, framför allt inom läkarkåren, att en bra hygien kunde motverka sjukdomen. I Kristinehamn lämnade dåvarande stadsläkaren Per Reinhold Haak in en begäran till Kristinehamns stad om att utse en plats vid älven där doktorn kunde bygga ett badhus för stadens invånare ”till främjande av hälsa, propretet och trefnad”.

Den gamla bassängen med omklädnings-hytter i bakgrunden.

Ansökan avslogs dock eftersom det ansågs onödigt med ett badhus, trots att doktorn lovade att betala bygget ur egen kassa. Den föreslagna platsen ansågs allt för värdefull som upplagsplats för byggnadsmaterial. Stadsläkaren gav sig dock inte. Femton år senare skickade han in en ny skrivelse, den här gången underskriven också av stadens postdirektör, häradshövdingen, bataljonsläkaren samt en handlare. På nytt blev det avslag och det gick ytterligare några år.

Reglerna för de badande fanns uppsatta på väggarna.

 

År 1855 uppvaktades stadens styrande igen med ett nytt avslag som följd.
Stadsläkaren och häradshövdingen som föresatt sig att bygga ett badhus bildade då ett ”Badinrättnings-Bolag” och köpte 1870 en tomt vid Varnan för 325 riksdaler. Badhuset byggdes och av annonser från tiden framgår det att stadens invånare kunde njuta av varma bad onsdagar och lördagar vilket mot slutet av 1800-talet utökades till tre dagar i veckan.

En badgäst får en tvagning av en av husets baderskor.

Badhuset visade sig senare vara för litet och 1880 lånade Kristinehamns Sparbank ut 3 000 kronor till en utbyggnad.
När badbolaget året efter skulle sanera sin då skraltiga ekonomi ställde banken upp med ytterligare 4 000 kronor med villkoret att hundra fria bad om året lämnades till medellösa personer i staden. Badhusets ekonomi blev dock allt sämre och banken fick till slut överta hela bolaget.
Under årens lopp skedde flera utbyggnader och slutligen övertogs badhuset av staden. Verksamheten pågick fram till mitten av 1960-talet då det nya badhuset byggdes på Svinvallen. Efter det har det använts till tvätteri, kontorslokaler och butikslokal. Sedan fem år tillbaka har det varit privatbostad. Nu ska familjen flytta vidare och det gamla badhuset ligger ute till försäljning.
Huset är idag ett kulturminne och Q-märkt vilket betyder att man inte får göra några förändringar som förstör husets karaktär.

Edvard Emanuel och Ellen Svensson bodde på andra våningen i badhuset åren 1928-1964. Ellen arbetade som baderska från 1927-1960 då hon slutar med pension. Maken Edvard född 1890, uppväxt vid Rönneberg, arbetade som kapten på Vålön och var fiskare om vintern. Under tiden då han bodde i badhuset hade han hand om eldningen under fridagarna.

Under golvet i den stora salen, som använts som yogasal, finns den gamla bassängen. På väggarna sitter originalkaklet kvar.

av Björn Hallin
De historiska bilderna har lånats från Kristinehamns Bildarkivs samlingar.