mnytt.se Mäklarnytt och Motornytt
När Degerforsfotografen Lennart Gustafson under en julfest för drygt tio år sedan tackade ja till uppdraget att digitalisera de glasplåtar Karlskoga Hembygdsförening hade i sitt arkiv kunde ingen ana vilket omfattande arbete som låg framför honom.
– Det var ett helt rum fullt med glasplåtar, det tog nästan fem år, berättar han.
Att säga att Lennart Gustafson är en erfaren fotograf vore en underdrift. Han berättar att han började fotografera efter att ha gjort rekryten i Älvdalen i slutet av 1960-talet.
– Då köpte jag en Konica, som var populärt då.
Sedan dess har mycket hunnit hända och idag är det mesta av fotograferandet digitalt. Han plockar fram en bild av Degerfors kyrka tagen med mobilkamera som han printat i stort format. Kvaliteten på bilden är slående, hade man inte vetat det hade man aldrig kunnat tro att den var tagen med en telefon.
– Det finns mycket av bra kvalitet, bara mobilkamerorna är otroligt bra idag.
Utöver sitt eget fotograferande hjälper han andra fotografer med utskrifter och åtar sig olika fotorelaterade uppdrag där han med sin erfarenhet, sitt kunnande och sin utrustning kan vara behjälplig.
Ett stort uppdrag var när han fick jobbet att gå igenom, digitalisera och katalogisera ett stort antal glasplåtar som många år tidigare donerats till Karlskoga Hembygdsförening. På dem fanns bilder av fotograferna Albin Andersson och Pontus Andersson, vissa så gamla som en bra bit in på 1800-talet.
– Albin var den som var verksam först och när han dog 1910 tog Pontus över till in på 50-talet, berättar Lennart.
När han tog sig an uppgiften visste varken Lennart eller hembygdsföreningen vilket omfattande arbete det skulle utgöra. Det visade sig vara omkring 1,5 ton glasplåtar och en del annat som exempelvis bladfilm, totalt var det 12 641 objekt att gå igenom.
– Det tog mig nästan fem år, och då höl jag på konstant, varje sekund jag hade till långt in på kvällarna. Jag var helt slut efteråt.
Han lyfter fram att ett sådant uppdrag innebär mer jobb än vad många tror. Bara att gå igenom plåtarna och se vad allt var tog sin tid, och därefter behöver varje plåt varsamt rengöras och avfotograferas på ljusbord, eventuell tillhörande text skrivas av, och sedan ska plåtarna katalogiseras i särskilda fodral och askar för att kunna förvaras i arkiv.
– Jag fick ta glasplåt för glasplåt, det är mer jobb än vad folk tror.
Även om det var ett ansträngande arbete menar han att det också var intressant och lärorikt, och det fanns en hel del guldkorn bland bilderna.
– Jag hittade bilder ingen visste fanns, det kom fram mycket unikt som ingen hade aning om hade blivit fotograferat.
Han nämner exempelvis att Pontus Andersson hade fotograferat alla som gick på dåvarande praktiska läroverket, och då också tagit bilder på exempelvis skolköket och andra utrymmen som annars inte blivit dokumenterade. Plåtarna varierade i storlek, från 10×12 centimeter upp till ett fåtal som mätte 30×40, vilket är väldigt ovanligt.
– Att det skulle ta fem år trodde jag aldrig, det tog på krafterna men var erfarenhetsmässigt väldigt intressant, säger han och passar också på att lyfta fram hembygdsföreningens ordförande Sif Eklund.
– Hon var väldigt bra att jobba med, verkligen en drivande kraft.
Han har fortsatt med uppdrag med liknande inriktning men i mindre skala. Bland annat hjälper han Svartå Hembygdsförening med att fotografera deras föremål, har gått igenom järnverkets negativarkiv, gjort historiska bildspel med bilder från Degerfors.
– Jag började med de första bilder som överhuvudtaget är tagna här, från 1860-talet, det har visats på Folkets Hus.
I arbetsrummet ligger filmaskar märkta med allt från ”Fotboll DIF” till ”J-verket” till ”Realen Degerfors år 1951-1970”. Han visar upp en 1700-talskarta han fotograferat av högupplöst, ett flertal historiska bilder från Degerfors som han printat ut.
– Till kommunens hundraårsjubileum letade jag upp och visade bilder på hur det såg ut förr mot hur samma plats ser ut i dag till en utställning på biblioteket, berättar han. Det var inte helt lätt att lyckas ta bilder så det blev från exakt samma plats för det ser så annorlunda ut i dag, men jag lyckades.
Text: Nicklas Remmegård
