Storleken har betydelse

( F l o r i d a – U S A )
Utanför Ikea-varuhuset i Tampa, Florida, hänger en reklamvepa som visar en två meter stor kanelbulle. Alla borde förstå att bullarna som säljs är mindre – men eftersom det är i USA så står det för säkerhets skull ”not actual size”. Jänkarna älskar våra svenska kanelbullar samtidigt som midjemåttet på befolkningen sväller som aldrig förr. Det påverkar i sin tur bilindustrin vars produkter blir större och tyngre, men ändå inte särskilt rymligare.

Låt mig med en gång säga att det absolut kan finnas bakomliggande sjukdomar till övervikt. Men att varannan amerikan klassas som överviktig av landets folkhälsomyndighet har en enklare förklaring. Man stoppar i sig mer skräpmat och rör sig mindre. Det har resulterat i att snittjänkaren väger 15 kilo mer än fransmännen eller 20 kilo mer än japanen och viktklassen 150 till 200 kilo är den som ökar allra snabbast.

Ekiperingskedjan Big & Tall har exempelvis utökat sitt sortiment. Största byxan har numera en midjevidd på över två meter och kostymer finns upp till XXXXXXXXXXL. Det har gått så långt att det finns topplistor ”Best Cars for Large People” och inom flyget har man tvingats börja väga överviktiga amerikanare för att få rätt viktfördelning och inte minst rätt bränslemängd. Ja, vi talar om stora flygmaskiner från Airbus och Boeing!

Flygbolagen vädjar dessutom till sina passagerare med stor kroppshydda att ta med egna bältesförlängare eftersom man inte kan garantera att de man har ombord räcker till och utan bälte blir man avvisad. I ett land där man lever efter devisen ”Big is Beautiful” skulle man kunna tro att vågen av svulstiga stadsjeepar skulle vara lösningen på problemet. Men inte…

Bilbältena har förvisso anpassats till jänkarnas rondör för flera år sedan, men inte själva bilarna menar överviktiga i flera teststudier. En XXL-kropp funkar inte i en XXL-bil och anledningarna är flera. Skålade framstolar är ett vanligt förekommande otyg liksom stora instrumentbrädor där mittpanelen inkräktar på utrymmet. ”Det verkar som om bilbranschen satsar mer på infotainment och pekskärmar än vettiga utrymmen för oss stora” kommenterar en av testpersonerna.

Vad är då den bästa lösningen? De som tillfrågats säger att tresitssoffan från det glada femtio- och sextiotalet är drömlösningen. Men personbilar med framsoffa växer inte på träd idag. Näst bästa lösningen är platta säten och minimala paneler utan störiga reglage som skär in i kroppen och sådana bilar existerar! Nämligen de allra minsta småbilarna – som också blivit tyngre med åren. Fiat 500 från 1958 hade exempelvis en matchvikt på 550 kilo och nu, sextio år senare, väger italienaren 1 000 kilo. Hundkojan däremot vägde strax över 700 kilo 1968 och nu, femtio år senare, har britten gått upp till 1 300 bastanta kilo.

Bortrationaliserade plastpaneler och avsaknaden av annan lull-lull som stjäl utrymme har plötsligt gjort småbilarna till vinnare bland överviktiga. Hundkojan har blivit en ”enmansbil” i USA för mer än en person får inte plats om föraren hör till det ständigt växande antalet av amerikaner som väljer fet mat före motion. Det har blivit hög tid för USA:s biltillverkare att damma av den klassiska helsoffan.

CNP:s USA-korrespondent Carl-Ingemar Perstad