Inspirerad av konstnären Alphonse Muchas målning ”Waterlily” har Birgitta gjort denna i ”mosaiktavla” i badrummet.

En illusionist med färg och pensel

Birgitta Westholm har målat så länge hon kan minnas. Eller som hon säger själv ”Så länge jag kunnat hålla i en pensel”. Hennes stora dröm som liten var att bli konservator. Och även om det inte blev riktigt så är hon ändå nästan där, då hon som dekormålare har restaurerat och dekorerat både kyrkväggar och spaanläggningar.

Birgitta Westholm från Herrsjötorp i Bjurtjärn, Storfors, visste redan som mycket liten vad hon ville.
– Åh. Jag ville bli konservator. Men det tyckte mamma och pappa var suspekt, och inget man kunde livnära sig på. Så det blev inget med det. Istället började jag arbeta inom vården, berättar Birgitta, som efter fyrtiosex och ett halvt år som undersköterska på akuten på Karlskoga lasarett har beslutat sig för att skaka liv i vad som hon kallar ”en slumrande bransch”.

 

Hon använder sig endast av äggoljetempera, linoljefärg och akryl då hon målar. Jag är lite konservativ när det gäller färger säger hon.

För som nybliven pensionär tänker hon nyttja sin talang som dekormålare. Och hennes livslånga hobbyverksamhet ska nu bli hennes nya näringsliv. Trots att Birgitta en gång la de yrkesmässiga konservatorsplanerna på hyllan så slutade hon varken att måla eller drömma. På Loka Brunn kan man se hennes arbete, i Bjurtjärns kyrka likaså. I hennes hem finns många bevis på att hon gärna tar till penseln för att få utlopp för sin kreativitet.
– Jag måste få måla för att få ut min energi, jag är ju en kreativ människa. Och när man som jag jobbar inom akutvården får man vara med om mycket, lemlästade människor och både det ena och det andra. Och inte får man prata med någon om vad som hänt när man kommer hem heller. Det är ju sekretess. Då har det varit skönt att få måla, säger Birgitta.

Ateljétaket har dekorerats med norsk rosmålning.

Birgittas make Ulf har alltid varit ett stort stöd i hennes passion. Så även hennes chef på akuten i Karlskoga. Birgitta har därför kunnat utbilda sig som dekormålare, trots familj och arbete. I slutet av 90-talet hoppade hon på en enterminskurs på Hantverkscentrum i Tibro. Efter övertalning av läraren fortsatte hon därefter en ettårig påbyggnadsutbildning på Palme Fine Arts i Norrköping.
– Men det var en tuff period. Min pappa hade varit sjuk länge och vi vårdade honom själva innan han gick bort i kol precis innan jag började min utbildning. Ulf ställde upp och tog hand om både barnen och ekonomin. Han tog även hand om min mamma som var gammal och sjuklig. Ja det var mycket just då, minns Birgitta. Men Birgitta har inte låtit nöja sig med det. Hon har också gjort flera mindre utbildningar, bland annat inom rosmålning och kurbits. Hon har dessutom förkovrat sig inom olika tekniker som ådring, marmorering och förgyllning.

– En dekormålare arbetar mycket med illusioner. Man ska lura ögat. Målar man så det ska se ut som marmor eller sten, då ska det banne mig se ut som marmor eller sten!
Men hur viktigt det än är med dekorer när man exempelvis gör ådringar och marmoreringar så blir det aldrig bra om inte grunden är välgjord. Och några som är bra på just den biten är Nilssons Måleri i Storfors som hon ofta samarbetar med, menar Birgitta. Bland annat har de tillsammans varit på gemensamt uppdrag i Norge. Där Birgitta målade – vad annars – norsk rosmålning.

Ett potpurri av vad som ser ut som sten, marmor och trä, men inte. Det är bara illusioner.

Att Birgitta besitter både erfarenhet och kompetens råder inga tvivel. Hon har bland annat fått pris för sina kunskaper av Storfors kommun. ”Det livslånga lärandet” med motiveringen att ”..hon är en välmeriterad dekorationsmålare vars kvalitetsarbeten talar sitt tydliga språk”.
– Jag gillar att måla på sånt som man har användning av, bruksföremål, väggar och tak. Jag vill stå för det jag gör. Det känns förmätet om jag skulle måla en tavla och hänga på väggen som folk skulle ”glo” på. Och jag skulle aldrig kalla mig för konstnär. Jag är ju dekormålare, skrattar hon.

Av AnnaCarin Windh

Birgitta har fått äran att dekorera Bjurtjärns kyrka. Och dessutom designat kyrkans ljusbärare

 

Marmor? Nej Birgittas verk. Hon har till och med målat in lite kyla. … och familjens husmus.

 

Birgittas tolkning av en pompejansk bild av Sappho, skaldekonstens gudinna. Det ligger mycket arbete bakom den för att få det riktigt gamla intrycket. 

 

Här har tiden stått stilla. Ombonat med varm atmosfär. Kan ni höra klockpendeln? 

 

Ett prov på intarsia, som efterliknar träinläggningar och bildar mönster.

 

 Innertaket på övervåningen hemma på Bergsmansgården i Herrsjötorp dömdes ut. Där fanns sprickor och rasande spån. Birgitta räddade taket med smala bjälkar och har sedan restaurerat det.