De bytte villan mot hyresradhus

 När det började bli för arbetsamt med både sommarstuga och villa tog familjen Höglin Farkas en ordentlig funderare.

– Vi kom fram till att sommarstugan ska behållas, och då dök den här fina lägenheten upp, säger Iren.

Helt lätt att lämna villan på Strandgatan var det inte, men efter ett halvår i Stiftelsen Björkåsens radhusliknande lägenhet ångrar de sig inte.

– Vi hade sån tur att den här lägenheten blev ledig och skulle renoveras, berättar Stefan, som också påpekar att de inte flyttat särskilt långt. De bor fortfarande nära skolan och har bara en kort promenad ner till Mögsjön och skogen.

– Jag tror att vi är bortskämda här i Storfors. Det är inte alla som har så nära till badplats och skogspromenader, säger han.

Det nya boendet blev en ljus lägenhet med öppen planlösning mellan kök och vardagsrum. Fönstren är många, kanske lite för många när sommarsolen ligger på, men de ger rymd och ljus.

Från framsidan ser radhuslägenheterna inte så mycket ut för världen. En liten terrass för att kunna dricka kaffe i morgonsolen, men inte så mycket mer.

Väl inne i lägenheten blir känslan rymd, men ändå avskildhet i lägenhetens olika delar. Här finns tre sovrum, ett badrum samt en gästtoalett. Dessutom kök och vardagsrum med rejäl takhöjd och små fönster långt där uppe.

 – VI TYCKER OM ENKELHETEN och att det är ett plan. Nu slipper jag springa upp och ner till källaren eller övervåningen, säger Iren, som tycker att 95 kvadratmeter mer än väl täcker makarnas behov.

– Vi är ju bara två, men vi har också plats för övernattande gäster, säger hon.

Stefan har även plats för en liten ateljé där tavlor produceras året runt.

– Vi har inga problem att få plats med alla saker, däremot har vi inte fått upp alla tavlor ännu, skrattar han.

På baksidan vätter en ganska stor uteplats mot en större gräsyta och längre bort syns riksväg 26.

HÄR LYSER KVÄLLSSOLEN fint och planen är att uteplatsen så småningom ska få ett tak för mysiga grillkvällar oavsett väder.

– Det känns bra att ha en gräsplätt att sätta fötterna på, även om vi bor i lägenhet, säger Stefan.

Irene säger att man hör trafiken på 26:an, men inte när fönstren är stängda.

Båda trivs i Storfors, med den lilla ortens fördelar.

– Här känner vi nästan alla. Jag tror att man skulle kunna be nästan vem som helst om hjälp och verkligen få det, säger Stefan.

Text och foto: Eva Wiklund