mnytt.se MĂ€klarnytt och Motornytt
I 46 Är och tre mÄnader har Janne Andersson varit en av dem som dygnet runt Àr beredda att rycka ut vid brand eller olyckor.
– NĂ€r jag började sĂ„ var vi 1250 personer som jobbade i verket. MĂ„nga var med som deltidsbrandmĂ€n sĂ„ det blev en naturlig sak, sĂ€ger han.
Lyssna pÄ kort intervju i P4 VÀrmland
Den som vill bli deltidsbrandman idag mÄste klara en rad tester och dessutom gÄ utbildning under ett antal veckor. Men för drygt 40 Är sedan var det lite andra krav.
– Jag fick Ă„ka till Kristinehamn och trĂ€ffa brandchefen. Han frĂ„gade om jag kunde simma och sen fick jag göra en lĂ€karundersökning och visa att jag sĂ„g bra, skrattar han.
Rutiner, kunskaper och erfarenheten fick han skaffa sig tillsammans med mer erfarna kollegor under Ă„ren.
De första Ă„ren lĂ„g brandstationen i Spruthuset innan den nya stationen byggdes 1976 och nĂ€r larmet gick tjöt det i alla sirener i âverketâ.
– Det var portvakten som fick meddelande pĂ„ telefon och tryckte pĂ„ larmknappen. Sen kunde det Ă€ven ringa pĂ„ hemtelefonen, mobiler fanns ju inte pĂ„ den tiden, berĂ€ttar han.
Att fÄ vara med dÀr det hÀnder och göra en samhÀllsinsats har varit viktigt för Janne. Under sina aktiva Är har han varit med om 2043 larm och haft drygt 550 jourveckor, och det har blivit bÄde skratt och tÄrar.
– Den vĂ€rsta branden var den i NĂ€ssundet dĂ€r en familj drabbades, sĂ„dant sitter kvar lĂ€nge, sĂ€ger han.
Men Ären har ocksÄ bjudit pÄ drÄpliga situationer. Som nÀr SOS anropade och berÀttade att det fanns tvÄ förkylda boaormar i ett brandhÀrjat hus eller nÀr en befarad brand visade sig vara en puttrande hembrÀnningsapparat. Han minns ocksÄ barnet med andningsproblem som blev sÄ rÀdd för de stora figurerna i brandklÀder att han började skrika för full hals vilket löste problemet. En gÄng blev han utlarmad till en persona med befarat hjÀrtstopp, men hur man Àn letade sÄ fanns det ingen person. Det visade sig att han redan för ett par dagar sedan Äkt till sjukhuset.
– Det Ă€r ju sĂ„nt som kan vara roligt efterĂ„t, men just dĂ„ i situationen Ă€r det sĂ„klart stressande, sĂ€ger han.
Att lösa uppgifter tillsammans i skiftlaget ger en stark sammanhÄllning, menar han.
– Vi blir som en stor familj dĂ€r alla kĂ€nner varandra vĂ€ldigt vĂ€l. Efter otĂ€cka larm sĂ„ sĂ€tter vi oss alltid och pratar igenom hĂ€ndelserna. En del kan tycka att det Ă€r lite jobbigt, men det Ă€r styrkeledarens uppgift att se till sĂ„ att alla fĂ„r prata av sig, sĂ€ger Janne, som nu gjort sin sista dag pĂ„ Storfors brandstation.
– Jag tycker att jag har gjort mitt nu. Det ska bli skönt att ha lediga kvĂ€llar och helger, sĂ€ger Janne, som Ă€r oroad för kĂ„rens framtid.
– FĂ„ personer jobbar i Storfors pĂ„ dagtid och har samtidigt ett jobb dĂ€r de kan komma ifrĂ„n nĂ€r det larmar. PĂ„ nĂ€tterna finns det fler naturligtvis, men ofta mĂ„ste de kanske ge sig av tidigt för att pendla till andra orter och dĂ„ blir det Ă€ven svĂ„rt att ha nattjour, sĂ€ger han.
Problemet gÀller alla smÄ orter och stationschef Per-Erik Andersson menar att bÄde företag och kommunen mÄste stÀlla upp och slÀppa personal.
– Det Ă€r ju för att trygga den egna kommunen. Om vi inte kan ha folk pĂ„ plats sĂ„ förlorar vi viktiga minuter, sĂ€ger han.
Enhetschef Peter Karlsson tar ett exempel frÄn Filipstad dÀr Wasabröd fick hjÀlp frÄn kÄren i Lesjöfors.
– De insĂ„g sĂ„ smĂ„ningom att de fĂ„tt en fantastisk resurs pĂ„ företaget i och med att sĂ„ mĂ„nga blev utbildade. SjĂ€lvklart kan ett företag ha nytta av att personalen ocksĂ„ Ă€r utbildade brandmĂ€n, sĂ€ger han.
Janne har varit styrkeledare sedan 1986 och stationschef Per-Erik Andersson sĂ€ger att han Ă€r â100-procentigâ.
– Som styrkeledare mĂ„ste man se alla personer utifrĂ„n deras kunskaper och man behöver vara lyhörd. Janne Ă€r lugn, pĂ„litlig och erfaren, en duktig styrkeledare helt enkelt, sĂ€ger Per-Erik.
SjÀlv sÀger Janne att han har haft ett bra skiftlag. Styrkeledaren Àr först pÄ plats och har bara kort tid pÄ sig att besluta hur situationen ska hanteras.
– Det gĂ€ller att man kan lita pĂ„ varandra nĂ€r det blir kritiskt och att man kan se en lösning direkt eller diskutera fram den snabbt. Jag har haft bra gubbar i gĂ€nget, sĂ€ger Janne, som nu fĂ„tt hjĂ€lmen sĂ„gad mitt itu.
En halvan för hans egen vÀgg och den andra för stationens.
– Jag kommer att sakna mycket av det hĂ€r och kamratskapen, men samtidigt Ă€r det rĂ€tt tid att ge sig och slĂ€ppa fram nya förmĂ„gor, sĂ€ger han.
Text och foto: Eva Wiklund
